Backstabbersson
I tre veckor har jag slitit hårt med att odla mustasch. Jag har ätit rätt, tränat rätt och vilat rätt. Jag har gett mitt allt och det har inte alltid varit så lätt, men Daniel har hela tiden varit där vid min sida och stöttat mig - trodde jag! Igår rakade jag nämligen besviket av min tarvliga mustasch, och till mitt stora förtret så har Daniel inte ens lagt märket till det. Det känns som ett knytnävsslag i ansiktet. Kanske kommer han inte lägga märket till det för än han läser detta inlägget? För varje minut som går rinner det som jag kallar min vänskap till Daniel allt mer ut i sanden. Jävla bögjävel.
Kommentarer
Trackback
